19 januari 2010

Hästmannen

foto; Peter Gerdehag

Idag blir det ett allt annat än inredning här på bloggen, har ni sett Hästmannen? Jag har sett filmen ett par gånger och läst boken och jag kan inte annat än faccineras av Stig-Anders och hans liv. Barnen/ungdomarna här hemma tycker han är skrämmande men de har varken sett eller läst om honom och jag tror nog att jag skulle känna samma sak om jag mötte honom utan att veta om hans liv. Jag har en dröm i bakhuvudet om ett liv i ett torp och ha både häst och ko utanför dörren, en dröm som kommer att stanna som dröm, nu hade jag inte velat ha möss springandes inne eller levt riktigt så primitivt som han lever men hans harmoni till naturen och vår jord gillar jag, så vill jag också leva.
När jag var barn fanns det ett par "orginal" i närheten av där vi bodde och jag måste säga att jag var lite rädd för dem ;o), Hugo hette den ena och Bernard hette den andra, jag tror att de ibland umgicks, eller minns jag fel mamma? De bodde i alla fall nära varann och jag vet att vi vid nåt tillfälle blev bjudna på fika hos Hugo och det var första gången i mitt liv jag vart bjuden på möglig sockerkaka och tyckte det var vidrigt men idag vet jag att för bara kanske 100 år sedan hörde det till vardagen för många, att få mögligt bröd. Hästmannen och andra "orginal" får mig att inse att jag har det himlans bra som kan ge mina barn, kläder, mat, kärlek och inte minst tid att vara barn och ungdomar, jag har varit prioriterad och fått vara så mycket med mina barn som jag fått vara, samtidigt som jag vet att Stig-Anders och andra som lever liknande liv som honom säkert är lyckliga över sina liv. En dag kanske jag kommer bo i ett torp men min kropp har redan gett upp så drömmarna kan inte följföljas helt men en bit in i drömmen har jag tänkt ta mig i det verkliga livet ;o)
Nog svamlat från mig, hoppas ni alla har en fin dag!
Kramis/LenaS

14 kommentarer:

Gårdsromantik sa...

Visst är de fantastiska sådana där dokumentärer.

Tror jag missat den om hästmannen.

Drömma måste man - man vet aldrig...

Kram Maud

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Han ser snäll ut när han tittar på hästarna. Och hästarna ser ut och gilla honom, det syns på öronen. Det var annorlunda, men mycket intressant inlägg tycker jag. Jag vet inte vem han är, men jag tror att han är en mycket lyckligare människa än många av oss andra. Håll fast vid din dröm du, vi behöver drömmar..
Goa kramen
AnnaMaria

Lauras gård sa...

Jag har inte sett hästmannen, men jag har hört talas om honom.

Jag hade samma drömmar som dig tidigare, ett torp med höns i trädgården och kanske några får. Jag har ju fått det lite så. Min man har ingen förståelse varför jag så gärna vill ha djur på gården. Jag tror han fick mer än nog då han växte upp och fick ta allt för stor börda då hans pappa var dålig och sedan gick bort. Han fick sköta både åker och svinfarmen. Jag vill gärna att barnen växter upp med djur, men det får inte bli en börda.

Det kanske blir ett torp för dig senare i livet och några djur i hagarna runt om. Jag tittar gärna förbi i torpet på en fika utan möglig sockerkaka:) Kram Stina

Marie-Nostalgi och Romantik sa...

Nje, jag har inte sett filmen och inte hller läst boken... Men det kanske är dags för det!
Kram
Marie

Vackra Magnolia sa...

Hej min vän! Ja jag verkligen njuter av att mina barn är så fina som dom är! Måste säga att din blogg är super mysig! Hoppas att du mår bra små ler lite när jag läser din blogg här idag när du skriver om Stig-Anders, det är nämligen så att jag ha kontakt med honom och bukar vara hemma hos honom ! Han är en väldigt speciell och gullig liten tomte som lever sitt lilla liv i Råskog bara några mil från mig! jag brukar ta med mig honom så att han kan handa lite mjöl til bakningen och lite annat smått! Han brukar ju cyckla annars men gillar inte att han ge sig ut på dessa hala vägar! Ska hälsa till honom att du gillar hans film! Det brukar han gilla att höra Kram Tina

mamma sa...

Det stämmer, dessa gubbar träffades ibland och vi bjöd även hem dem till oss ibland.
Kan sakna dessa original idag.
Ha det så gott Kramar mamma

Lantligt i stan sa...

Nej jag har inte sett hästmannen, inte ens hört talas om den förrän nu! Låter som den är bra! Torpet låter härligt! Kul att du vill vara med i min utlottning.
Kram Anki

Tvärslå sa...

Man ska aldrig ge upp sina drömmar för en dag kanske man står inför dom och missar dom då.
Lev väl

Husmys sa...

Vilken intressant läsning du bjuder på!
Har aldrig tidigare hört talas om honom, kanske man ska läsa boken.
Jag tycker det är härligt att det finns människor som väljer att leva sitt liv inte som oss andra.
Kram Anneli

Livet på Berget sa...

Hej
Jag har också sett den där filmen, den är fantastisk! Han var lycklig med sitt liv!
Ha en skön kväll!
Kram
/Sara

Det vita dårhuset sa...

Heej gumman!
Jag misade ju den jag =( Syrran ringde när det bara var 10 minuter kvar men hon blev då blixt förälskad i honom....
Kramar Erika

Inspiration i vitt sa...

hej Lena, jag såg hästmannen för flera år sedan och det var det mest underbara jag har sett. Jag älskar de sk orginalen och är prioriterad som fått träffa många sådana människor mitt jobb.
Tänk att leva så som hästmannen, helt otroligt fascinerande.
Kram på dig/Ingela.

Lilla kullan sa...

Jag har sett filmen o honom. Tyckte den var helmysig.:-) Kram

Anonym sa...

Hejsan!
har ingen aning om vem hän är men om han är lycklig så är det ju det viktigaste.
Här där jag bor vimlar det av"orginal"men här är det normalt att leva ett med naturen osv.
Kul med ett annorlunda inlägg.
Hållfast vid dina drömmar, drömmar måste man ha för att må bra.
kram Bodil
morsefarm