21 juni 2017

Vår lilla Millie!


Idag flyttade denna lilla cavaliertjej hem till oss och hon är en riktig myshund och till lilla Ms lycka tyr hon sig till henne.
Ha en riktigt fin midsommar!
Kram/Lena

4 juni 2017

Molle, älskade lilla hund




Molle, vill printa ner mina tankar i ord, denna lilla hund med det största lilla hjärtat......
Det har gått drygt fyra år sedan han kom in i vårt liv, vi hade bestämt att vi skulle ha en kompis till Oddie, en till papillon men istället kom raka motsatsen, en liten cavalierkille instormandes.
Molle kom till Sverige via en oseriös handlare, h*n hade fått avslag från JV när h*n sökt införseltillstånd då h*n hade både djur- och näringsförbud men det stoppade inte personen. Han var ca sex veckor när han och hans bröder tog från sin mamma i Belgien och togs till Sverige, där han fick bo i ett stall. De såldes billigt på Blocket och Molle hamnade hos en familj där myndigheterna inte ansågs det lämpligt att det fanns en liten hund (de var tvungna att snabbt hitta ett nytt hem eller avliva honom) så 12 veckor gammal kom han till oss. Veterinären som vi var hos för att vi ville få honom besiktigad var tårögd när hon hittade både ohyra och skabb på honom och fick höra hur hans korta liv varit. JV var himla bra att ha med att göra, de hjälpte oss ta reda på att han kom från Belgien, han fanns upptagen i deras register.





På ridskolan där jag red som barn hade ridläraren ett par cavalier och det var tanken på dem som gjorde att vi valde att ta Molle då jag kom ihåg att jag gillade dem och vilken underbar liten kille han är. Vissa men har han, han är rädd för trånga utrymmen, vagnar (mest skottkärror) och nya människor. Han har ett stort behov av närhet, han skulle aldrig vara dum, är så ranglåg man bara kan vara, han blir kaxig när vi möter andra hundar men kommer de nära gömmer han sig bakom oss (han visar ett mysko beteende där han skäller aggressiv men viftar på svansen som jag tror beror på att han missade några viktiga veckor med sin mamma och bröder, de var fem bröder). Att en liten hundpojke kan få så stor betydelse, han kom in i vårat eller mitt liv i en period i livet när jag inte mådde så bra. Han är definitivt min hund till 100%, Oddie är mer Rs men jag älskar dem såklart lika mycket.
 Jag har alltid haft en oro inom mig för Molle, känslan att nåt inte stämmer. Var till veterinärkliniken vi gått innan med Oddie vid flera tillfällen och det de hittade var att Molle nog hade en ögonsjukdom, inget fel i övrigt och att jag skulle sluta vara så nojjig, blev ganska less på det bemötandet och bet ihop.....




.....i oktober 2015 var jag och V ute och gick med dem och han får som regel gå lös när vi är ute på landet, denna söndag var inget undantag och plötsligt skriker han till bakom mig, jag tror att V råkat trampa honom men jag vänder mig om och inser att det är inte alls så. Han kryper ihop och skriker när jag lyfter honom, V fortsätter gå med Oddie och jag tar mig och Molle mot bilen. Vi åker hem och jag inser att han rör sig konstigt och är rejält smärtpåverkad så jag ringer djursjukhuset i Kumla och vi får komma dit akut och väl där är allt fel. Höfterna är glappa, knäskålarna är superglappa,(med all säkerhet medfött men det hade de nog missat helt på första kliniken) de tycker sig höra ett blåsljud och misstanken om ett ev diskbråck finns men någon ögonsjukdom ser de inte till. Han får smärtstillande och tid till rehab. På rehab tar vi beslut att han ska få en laserbehandling och första gick bra men några dagar senare ska han få en andra behandling, på kvällen efter börjar han pipa och jag ser att han inte mår bra, hoppas han ska bli bättre under natten men på morgonen sitter han som en stel katt och skriker rakt ut, det visar sig att han tillhör den lilla, microdel av hundar som inte tål laserbehandling. Vi fick åka in akut och där stod hon, Lotten vår ängel, som efter det fått vara Molles egen veterinär, hon som lugnt såg på mig och sa, "Lena han kommer inte somna in idag", när jag trodde att nu var det kört, "här är en ung liten kille med så mycket livsglädje, vi ska lösa detta". Under 10 dygn gick han med starka smärtstillande plåster, (han stod som en räka när vi kom in men efter dessa tio dygn med plåstret stod han som en normal hund igen) de gjorde också flera röntgen och inget diskbråck hittades och de kan inte säga vad det var som gjorde att han fick så ont under den där promenaden, idag står han dock på smärtstillande för höfterna och knäna. Lotten hörde inte det blåsljud den första veterinären hörde men valde att skicka honom på UL och även om han inte har blåsljud än så har han förträngningar som kommer att göra att han kommer få det med tiden. Han har problem med sin magmun som inte riktigt vill vara snäll och en lindrig form av SM.....vår lilla hjälte kommer inte bli någon gammal hund, all tid är bonustid och nu börjar vi se att ett slut närmar sig, kommer dock alltid vara så tacksam för änglarna på Djursjukhuset i Kumla, dessutom har IF varit guld, aldrig ifrågasatt något oavsett det varit veterinärbesök, rehab, återbesök, foder, mediciner osv.
 



Vi köpte en hundvagn för att han skulle kunna följa med oss ut på långpromenaderna och bra dagar kan ha gå runt 4 km och mindre bra dagar sitter han mest i vagnen.
Denna lilla kille som fått mig att jobba natt så vi kan pussla med tiderna så de slipper vara själva, han som väntar vid ytterdörren när jag går hemifrån, han som snabbt morgonkissar och sen vill in och sova med mig, han som alltid är där jag är, min skugga, han som blir så glad att han inte vet vart han ska ta vägen när jag kommer in och bara varit ute med soporna. Vissa har dömt oss för att vi har en smuggelhund, en oäkta hund osv men han är i allra högsta grad äkta, han kommer dessutom inte från nån valpfabrik och utan tvekan om jag hamnar i samma sits igen kommer jag göra om det, det har kostat både tårar och såklart pengar trots en bra försäkring, men han är värd allt för han har gett och ger oss så mycket...... Ett tag tänkte jag att jag vill inte ha någon ny hund innan Molle är borta men vi har kommit fram till att det är bättre att en liten cavalier kommer flytta hem till oss innan han försvinner. Vill ha en liten tjej att lära känna som en egen individ, är rädd att man börjar leta likheter med Molle i en hund som kommer in efter att han lämnat oss. Kommer behöva en ny älskad liten hund att fokusera på när det tunga kommer, en hund som ska få vara sin egen individ. Så nu gör vi kanske rätt när vi söker en hund från en kennel, vill få ställa ut den och kanske i framtiden få en valpkull, vill inte ha något annat än en cavalier för vilken underbar ras. Ja vi har två hanhundar hemma men de är kastrerade, Oddie älskar män och struntar fullkomligt i löptikarna runt om oss och i Molles värld finns bara mamma ;o), näe eftersom Oddie är väldans egenkär och inte vill leka med Molle så tror jag att Molle kommer piggas upp av en liten valp, kommer nog göra honom gott......
Kram/Lena