Jag har aldrig tyckt att november är en tråkig månad men just nu känner jag mig rätt off och jag vet att det hänger ihop med att det snart är ett år sedan mormor dog, på torsdag är det ett år sedan jag sista gången fick en kram av henne och en halvbusig pratstund som det så ofta vart. Hon finns fortfarande med oss men inte fysiskt, saknaden växer som en klump, dag för dag, det är mycket tårar som smyger sig fram nu, saknaden gör fortfarande så ont, så ont......
Ikväll blir det middag hos de finaste föräldrar som finns, pappa och styvmams, det har blivit lite av en tradition att åka till dem och äta och på väg hem stannar vi till vid kyrkogården.
Ha en fin dag min vän!
Kram/Lena