Juni är här, i år har jag ingen student, men nästa år, då är det dags för tredje barnet att springa ut med hatten på, varannat år har det varit men sen dröjer det minst fem år till innan det är dags för lilla M. Jobbar i natt och i morgon natt sen är min första semestervecka här, jag ska jobba natt denna sommar på det gruppboendet med funktionshindrade som jag jobbar på, detta jag brinner för och trivs med, såklart jag velat köra lastbil men nu blev det inte så ska skriva och berätta varför inte när ledsamheten och besvikelsen över AF lagt sig......i alla fall har jag en veckas ledigt nästa vecka, hoppas komma ut och vandra ett par etapper av Bergslagsleden, hoppas på okej väder ;o)
Andra semesterveckan blir v.30 och sen planerar jag för nån veckas ledigt i höst också, älskar ju sensommaren/hösten och i framtiden när lilla M är vuxen kommer jag inte ha någon sommarledighet alls, fördelen med att jobba natt är att vi kommer att få mer tid hemma denna sommaren i alla fall, vad som händer i höst vet jag inte men hoppas fortsätta jobba natt då det funkar bäst hemma, med våra fyrbenta pojkar och första september blir det ytterligare en förändring i vår familj......
...äldsta dottern flyttar hemifrån, jag har alltid levt själv med mina barn, jag har själv fostrat dem och funnits för dem ensam, på gott och ont, önskar att jag hade haft någon att dela med, lilla Ms pappa har dock varit en superbra bonuspappa till mina stora barn, trots att vi aldrig levt ihop har han funnits där när de behövt honom, men jag önskar att vissa saker sett lite annorlunda ut. Men idag med facit i handen och ser dessa trygga, harmoniska, snälla och helt fantastiska barn vet jag att de tuffa år som varit har varit värda allt, jag är en allt annat än perfekt mamma, men mina barn går alltid först och den sammanhållning som finns dem emellan önskar jag att jag haft med mina syskon, min familj....Jaja nog om detta i alla fall så hamnade vi på Ikea idag och dottern kom ut med två kundvagnar fyllda, hon får snart inte plats i sitt rum längre, hur ska detta sluta, det är ett tag kvar till första september ;o) Och om drygt två veckor åker vi ner till Ullared igen (bussresa) och då lär det handlas med än mer hem, så kul att få följa henne på denna resa, se henne inreda sitt hem, hon har sparat för att kunna skapa det hem hon vill ha, så härligt att känna hennes glädje och själv smittas av inspiration ;o)
Önskar er mina tappra läsare en underbar sommar!
Kram/Lena
4 kommentarer:
Fint skrivet! Både roligt och lite sorgligt att följa sina barns resa mot vuxenlivet. Mycket stolthet och en del oro för dem oxå! Inte alltid så lätt att bli stor nuförtiden. Min tös, 25 år, har jobb o körkort, gård m hästar o djur, sambo. Min store pojk, 22 år , har jobb o körkort, flickvän o lägenhet. Min yngste son, 16 år, slutar grundskolan imorgon, och har plats på gymnasium i höst. De befinner sig på olika platser i livet men jag är så stolt över dem alla tre. För det viktigaste uppfyller de alla; de är underbara, trevliga, gulliga, storhjärtade och omtänksamma ungar. (Och i höst blir jag mormor!!! En till att oroa sig för :) )
Flåt! Glömde ju att önska dig en mysig sommar!
Ja det blir en omställning när barnen flyttar hemifrån, nu har vår minsta av fyra flyttat och det är ganska tomt i huset. Men det blir desto livligare när alla kommer hem, med respektive och barnbarn=)
Jag har också en vecka ledigt nästa vecka, sen jobbar jag ett par veckor innan jag tar lite längre ledighet. Det kan vara skönt innan jag börjar mitt nya jobb.
Kram,
Regina
Kan bara gissa hur det kan kännas att se sitt barn ta steget mot vuxna livet... Men sånt är livet... Och verkar att du gav dina barn bra grund att stå på!
Ha en fin vecka!
kram/Olg@
Skicka en kommentar